Jag har också två låtar på ocremix officiella Pokémon-album, eventuellt borde det kallas ocremix _första_ officiella Pokémon-album. ;) Anyway, ena låten gjorde jag tillsammans med Willrock, vilket var rätt så… jo, kul, men också komplicerat. Men låten blev helt ok.

Inom bara några dagar iirc kommer ocremix’ nästa album ut, och jag har en remix där också. Jag fick redan CD-versionen av albumet, vilket gör att hela grejen känns mer på riktigt. Snyggt är det också. NiGHTS into Dreams är spelet, min låt är, om jag minns rätt, femte på första skivan.

Sen kommer vårt Boss Themes album ut nåt tag, likaså Wild Arms, Zelda: Oracle of Seasons, och i nåt skede Seiken Densetsu 3, Bionic Commando, och förstås en drös album som jag inte är med på, men som troligen har en hel del bra, gratis musik. Man behöver inte gilla/känna till spelet för att gilla musiken. Halo 3:ODST’s soundtrack hör till mina favoriter, och jag har aldrig spelat spelet. :D

Fast bara de som vill bli av med mig är välkomna på den. De andra ska samlas och be att jag vaknar upp. Om jag inte är färdig med vad jag vill göra här på jorden, alltså. Arma dagar om jag inte får vila efter 90.

Så, sommaren… Fortfarande inte återhämtad efter två veckor i sträck på läger*, syrran har en blogg, jag har nya albumplaner, ska snart på Sverige-Norge-resa, hoppas på nytt jobb i höst, ny grej i Bet som jag ska leda…

Det där sista behöver utarbetas, men det är inget jag ids härja med här. Särskilt inte precis just nu. Just nu vill jag bara hem. Utan att behöva gå/lifta.

*Dumt planerat. Inte nån särskilds fel, men det borde ha fixats bättre. Tre läger/happenings i rad, utan en enda dag emellan. Det intressanta var hur orkeslös och gnällig jag var i början av läger 2 och 3, medan jag mot slutet var glad och aktiv och sånt. Fast trött var jag ändå. Nästa års läger får inte komma sådär nära inpå varann. Minst en dag emellan så man hinner återhämnta sig och kanske fixa nåt på lägergården. (just ja, min lista på stuff som kunde fixas borde laddas upp…)

Datorn kom tillbaka efter typ en vecka av att använda min gamla trogna tröga laptop. Jag var med i en musiktävling typ då, så mitt andra bidrag gjordes på laptoppen istället för med min betydligt bättre utrustade bordsdator. Klarade mig till semifinal, åkte alltså ut i tredje rundan. Förlorade mot en kompis. Kunde ha gått värre. Plus att han gör en hel del cool musik.

Min backup på alla musikprojekt gjorde hela krashen till ett monumentalt störningsmoment istället för en katastrof. Jag förlorade en hel drös med folks låtar som jag sparat på för en slags historik. Nåväl, inget man kan åt det.

Just nu vill jag nämna min andra blog, där jag babblar om spel, spelkultur, kulturspel, kultspel… dock inte om kulter. Om inte de finns med i spel. Bloggen var tänkt som en blog om musik (mest spelmusik och min egen musik). Jag är tydligen mer mångsidig i mina intressen och åsikter än så.

De senaste åren har en del av folket på ocremix skrivit vintermusik och remixat såväl vintriga spellåtar som julsånger. Jag hade en låt med på förra årets album. I år gör jag två. :D Ena är färdig.

Midvinterveckan närmar sig, och jag är inte ljusansvarig. Oi.

Hursomhelst, jag blev påmind om hur viktigt det är att ha en säkerhetskopia. Med en stor del av mitt liv på en hårdskiva vore det katastrof om allt skulle fara. Hundratals sånger som jag har gjort, otaliga funderingar och allehanda projekt… Tragedi om allt skulle fara.

Så i all oro och abstinensbesvär (nöööörd) sitter jag på min laptop och bloggar. Har skrivit ett antal artiklar på min andra blog där jag klagar på tv-spels-industrin, pirater, etc.. Håller mig upptagen, håller mig igång.

Om inte annat så har jag lärt mig att ta säkerhetskopia oftare. Lyckligtvis kopierade jag alla min musikprojekt till en extern hårdskiva några dagar innan datorn fick nåt fel, så det finns kvar, oavsett vad som händer med datorn. Och Lillasyster kanske lär sig att hon inte kan lita på att min dator är tillgänglig närhelst hon behöver den för en hobbyvideoediteringsdeadline.

Good news: Jag är nu ett kvarts sekel gammal. Bryr mig inte särskilt mycket om min ålder, men 25 är ett lämpligt tal att fira. Om man inte är nörd tillräckligt för att fira två-potenser, primtal, tal i allehanda kul sekvenser (fibonacci etc) så kan man fira 25. Så, jag är 25 nu, och det måste vara goda nyheter, eftersom…

Bad news: Min dator har gett upp. Tycks vara nåt fel på hårdskivan. Har lyckligtvis en rätt färsk kopia på alla musikprojekt (eller åtm deras data, inte deras audio). Borde ha rätt så mycket av mitt stuff på laptoppen också. Som jag sa på ocremix, ”monumental inconvenience, not a disaster”. Hoppas jag får mitt stuff tillbaka, skulle ta ett tag att fixa allt i skick igen.

Å andra sidan borde det här lära Lillasyster att inte förlita sig på att min dator fungerar och är tillgänglig. Hon har visst en 2-veckors deadline för ett hobbyprojekt som hon tänkte klippa på min dator. Nå, nu för hon väl hitta på en annan lösning. Lyckligtvis har hon större delen av sina projekt på en extern hårdskiva.

Jag får väl jobba lite mera på laptoppen då. Och på iPhonen. Jepp, har en sån nu, och den fungerar fint. Lite långsam, men den är väl nån generation äldre. Fars gamla.

Omnisphere, Komplete, Superior Drummer… lite för stora för min lilla gamla laptop. Vill ha min musikdator i skick!!

Tror det är pga min dygnsrytm som jag haft tid att dra upp allehanda funderingar som jag tycker jag har lämnat bakom mig. Jag blir påmind om gamla drömmar (alltså nattdrömmar, de där galna ena som annars bara försvinner), svårigheter, hemligheter, allt vad det heter; en massa gamla projekt som jag inte slutfört (avskyr att ha saker ogjort), och värst av allt: en värld som jag tyckte mig ha flytt. En främmande, ogästvänlig, illasinnad, farlig, skadad värld som ingen borde uppleva och som jag trivs i. Å andra sidan är det en värld utan stress, utan krav och förväntningar. Take that, västvärld.

I kontrast till allt det där introspektiva är det min kusins födelsedag. Ett kvarts sekel, som bror hans sa när han själv nådde den åldern. Men han får inga gratulationer eller nåt från mig, åtminstone inte på ett tag, för min telefon är ännu ur funktion. Örgh. (men det är tanken som räknas :D)

(note to self: fixa telefonen innan de ringer mig om Action el nå)

Är lite nere, känner att jag sitter fast och inte kommer vidare. Ungefär som om det är nåt jag borde hitta, nåt jag borde göra, för att ha vad jag behöver för att komma vidare. Typ som i ett spel. Behöver en powerup, en event trigger, nånting.

Lillebror skaffade Metroid: Other M, jag har spelat igenom det. Jag var skeptisk till det sedan jag hörde om det. Av helt fel orsaker, tydligen. Spelet, alltså gameplay, är hur bra som helst. För kort, och med två störande ”interaktiva” spellägen och lite klumpig kontroll för vissa funktioner, men resten hur bra som helst. Storyn, å andra sidan, är patetisk, både utförandet och själva handlingen, mao saknar jag föregångarnas story-minimalism. Man behöver inte fem minuter för att förklara att det finns kräk i spelet. Nåh, jag tänker se spelet som ett bra fangame med en amatörmässig story. Och vart tog Metroids melodi-rika musik vägen? Sakamoto fail.

Min telefon är ur funktion. Förmodligen mitt eget fel, lång story som jag kan dra sen när jag har fått den att fungera igen. Säger det bara så folk som inte läst på facebook att den inte fungerar försöker ringa till mig.

Klockan är typ 1800, jag vill sova. Har den senaste veckan haft en helt bakvänd dygnsrytm, vaknat på kvällen och somnat kring lunch. Ungefär lika fel som vanligt, men åt andra hållet, och det känns weird. Å andra sidan är jag nu rätt så säker på att min kreativa tid på dygnet är mellan 2300 och typ 0600.

På tal om kreativitet, jag har förvandlat en fyra noters vgm till en 5:48 lång remix. Varning, videon i linken är lite ARGHLOUD! Skriver nog om remixen när den dyker upp, tills dess får de här vara nog.

Svartholmsläger i år. Redan första lägret insåg jag att jag blivit vuxen. Har auktoritet bland tonåringar nu, hemska tider. Bland Rars och övriga ledare (med ett undantag) var jag väl den mognaste. Inte bra.

En midsommar och ett barnläger senare är Svartis-månaden över. Nu sitter jag hemma och har inte gjort nåt på en vecka. Okej, en lördag av volleyboll/grillparty/fotboll/spelkväll hos Jimmy innan han och hans gäng blir gröna gubbar var jag med på, men utöver det har jag inte gjort nåt på en vecka. Helt okej för att vara semester, sommar, och arma varmt, men jag känner mig passiv. För passiv.

Försöker skriva musik för ett eget album. Har problem med att bara sitta ner och skriva. Har problem att bestämma mig för en stil. Har problem.

Har förresten planer på att ha en 40-årskris i förtid bara för att skaffa båt. Måste bara ha råd med en sån kris först. mera elände, behöver fortfarande söka nåt heltidsjobb åt mig.

Söndag – vi skulle åka hem. Nähe.
Måndag – jag och Far stod från kvart före öppningsdags till typ stängningsdags i kö för nån turist/rese-info-kontor bara för att höra att de inte har några bättre resor åt vårt håll än vad vi redan lärt oss av andra i kön. Okej då, hyrbilar.
Tisdag – oförskämt dyr Eurostar till Bryssel, hyrbil till Hamburg, sedan vad? Ny hyrbil mot Stocholm. Sova i bilen. Fick en textare om en övning, blev frågad om jag behövde skjuts. Visst. :D btw, Hamburgs tågstation, överblick över spåren från mitten av andra våningen – en arma imponerande vista trots en stor reklamskylt på motsatt vägg.
Onsdag – genom Danmark och Sverige. Vi ringde om båt Stockholm-Hesa på förmiddagen, fick tydligen sista hytten. Taxi från hotellet (dit hyrbilen skulle) till terminalen.
Torsdag – Hemma efter lite taxi och buss. Bilen blev i Tammerfors.

That’s it. Sen när jag har varit med om nåt nytt kan jag berätta nåt om lägren. :P

Idag skulle de ha kommit hem. De sitter fast i England, pengarna går åt, Far försöker ordna hemresa, lillasyster vill sitta på Facebook, de har bara en dator. Eller vänta… fel verklighet, men det närmar sig.

Sitter på hotellet i London nu, har tråkigt. Imorrn ska jag köa efter biljetter från Bryssel vidare, om det sen blir till Köln, upp genom Danmark och Sverige, eller till Rostock och sen med färja i 28 timmar till Hesa vet vi inte ännu. Nåh, vi ska iväg på tisdag. Det här är rätt verklighet. Tyvärr.

Fast ofta blir semestrarna ”åka hit, se nånting, åka dit, se nånting”. Ett arma turistande som inte intresserar mig ett skvatt. Jag tycker det är kul, det här. Fast jag behöver inte betala nästan nåt av det. Förlorar knappast många arbetsdagar eller skoldagar heller.

Skulle förmodligen bli mer störd på situationen om jag själv skulle vara hemma och resten av familjen här.

btw, jag märkte att det här är första bloginlägget på 2010. Ups. Har en del news på min english blog, mostly om music.